Frihet och Umgänge

Har haft en vän på besök i helgen och även om personen är av motsatta könet så är det ingen flickvän eller bonusvän som hälsade på. Vi är helt enkelt bara vänner även om det kanske är att förenkla det hela. Säga vad man vill men det är inte helt okomplicerat för killar och tjejer att ”bara vara vänner” även om ingendera part har några ”känslor” för den andre.

Vi hade i alla fall en ganska kul och trevlig helg med bland annat ett besök på Världskulturmuseet i Göteborg och goa skratt åt Penn & Tellers Bullshit. Sedan var det ju även Andra Chansen i Melodifestivalen… med allt vad det innebär 🙂

På Världskulturmuseet såg vi en utställning om Japansk kultur som heter Kimono Fusion. En ganska enkel utställning med fokus på hur gamla traditioner återskapas i moderna uttrycksformer. Som på bilden nedan:

Fast, även om det var kul och trevligt med besök så var det bitvis rätt jobbigt. På vissa plan drar vi helt enkelt inte åt samma håll. Konkret handlar detta främst om mat… och det faktum att frågan om vad vi ska hitta på och äta ALLTID verkar strula till det när jag umgås med folk. Jag måste vara världens mest kräsna person om man får tro folket jag umgås med… eller så umgås jag helt enkelt med fel personer!  …hur som helst verkar jag i alla fall vara en expert på att strula till det när det kommer till detta med mat. Jag vill att det ska gå snabbt, vara enkelt och inte osa ner hela lägenheten eller samla en massa disk… är det så svårt att förstå?

Jag tror att just detta med maten är en orsak till att jag har en tendens att dra mig undan. Det har liksom gått troll i detta och skapar en massa låsningar. Skulle vilja vara mera öppen och framåt och våga röra mig mera ute men eftersom min mage ofta krånglat rejält genom åren  undviker jag helst situationer där jag inte har kontroll på detta med vad/var/när vi ska äta… och var närmaste bekväma toa finns!

Det var som sagt trevligt med besök men samtidigt så blev det en påminnelse om hur ensam jag egentligen är. När jag är själv har jag frihet att göra vad jag vill och äta vad/var/när jag vill, vilket jag värdesätter oerhört högt. Samtidigt blir det fort ganska ensamt, något man kanske inte upptäcker förrän man faktiskt får besök och umgås intensivt med någon under t.ex. en helg. Ta bara detta att ha någon att skratta tillsammans med eller diskutera om rätt låtar gick vidare… för att anknyta till Melodifestivalen. När man är två tar man ofta detta för givet och när man lever själv glömmer man ofta bort hur givande det kan vara. Som människa är jag en social varelse men samtidigt har jag ett stort behov av kontroll och enskildhet. Detta är inte helt lätt att kombinera.

Jag vill verkligen våga mig ut och umgås med folk oftare men samtidigt är jag rädd att förlora den frihet jag har när jag är själv. Jag törstar efter närhet men samtidigt är jag rädd för att släppa kontrollen och låta folk komma riktigt nära. Den öppenhet jag visar blir ofta en del i den fasad jag sätter upp för att hålla folk på avstånd. Genom att visa mig sårbar skrämmer jag troligtvis iväg de som potentiellt skulle kunna berika mig och göra mig mer hel som människa.

Kan kanske synas konstigt men jag längtar oerhört mycket efter fysisk närhet och att få bli bekräftat för den jag är. Samtidigt verkar det som om just detta att jag öppet erkänner mig sårbar genom att dela min längtan, mina svagheter och behov leder till att jag ännu mer bygger upp en mur omkring mig som gör mig än mer isolerad och ensam.

Nu är detta med maten bara en del i det komplicerade pussel som är mitt liv. Innerst inne bär jag dock trots alla, mer eller mindre reella, hinder på en längtan efter närhet i en trygg relation. En relation där frihet och umgänge går hand i hand.

Det var som sagt kul och trevligt i helgen, önskar bara att…

//CivXL

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: