Uttråkad och ensam

Det är dagar som dessa som jag undrar vad som egentligen är meningen med allt. Vad är det för mening att överhuvudtaget existera när ingen verkar sakna mig eller tar sig tid att umgås med mig på mina villkor.

Missförstå mig rätt nu… visst skulle jag kunna tränga mig på och våldgästa något påskfirande någonstans. Och visst skulle jag kunna hitta någon att spendera några timmar med tillsammans med andra… men varför skulle jag det när det ändå skulle sluta med att jag hamnar här ensam igen.

18 grader och sol ute… under flera år har jag sökt hitta någon att promenera tillsammans med. Någon att ta en fika med på stan. Någon att äta en glass med i Botaniska eller strosa omkring tillsammans med på Liseberg… ändå sitter jag här ensam när solen skiner och våren får längtan att växa. Men med längtan växer även ensamheten och känslan av hopplöshet.

Långfredag… blir en lång påskhelg. Jag saknar inte saker att göra, har fullt med sånt jag borde göra och även sånt jag borde gjort för länge sedan. Har dock ingen lust… vill så mycket och vet vad jag borde men orkar inte bry mig…

Istället fastnar jag i eländet och sjunker ännu djupare i mina dåliga vanor… käkar ostbågar och godis, dricker cola och slöar framför datorn eller tittar på någon serie jag spelat in, allt för att få tiden att gå så jag kan gå å lägga mig och sova igen…

Jag är snart 42 år, men vad är meningen? Jag behöver hjälp, men vem bryr sig? Jag söker närhet men orkar inte med det sociala spelet…  Jag vill hoppas, men dagar som dessa är det svart!

//CivXL

Ps. Jag söker inte medlidande… jag söker äkta vänskap…

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: