Utträden

Nu har jag postat två brev inom loppet av en vecka. Det ena till Svenska Kyrkan och det andra till Pingstkyrkan i Västra Frölunda.

Som ni kanske vet så var jag tidigare aktiv inom Pingst och har bland annat sänt närradio under drygt 15 år. Sedan min mors bortgång i sviterna efter cancer på Juldagen 1999 har mitt liv dock förändrats ganska drastiskt och jag är inte längre aktiv inom kyrkan.

Det är nu snart sju år sedan jag slutade sända närradio och nästa lika många år sedan jag besökte en gudstjänst i Pingstkyrkan. För att göra en lång historia kort så kan man säga att jag fortfarande har en tro på Gud… men att jag har förlorat tron på organiserad religion.

Så under de senaste åren har jag därför funderat på att ta steget fullt ut och även avsäga mig mina medlemskap i Kyrkan. För även om jag var aktiv inom Pingst så lämnade jag aldrig Svenska Kyrkan utan har behållit mitt medlemskap även där.

Breven jag postat i veckan som gick innehåller mina ansökan om utträde från dessa båda församlingar. Orsaken är ganska enkel men ändå oerhört komplicerad. Detta att jag nu tar steget fullt ut och lämnar kyrkan är ett beslut som vuxit fram över många år och det enkla faktum att ingen inom kyrkan verkat ha saknat mig tillräckligt för att verkligen ta sig tid att umgås med mig och ta reda på hur jag har det stärker mig i min övertygelse om att detta är rätt väg att gå för mig.

Under drygt 20 år av mitt liv levde jag efter devisen: sök först Guds rike… men när jag nu ser tillbaka på mitt liv så är allt jag ser tomhet. Resultatet är att jag idag är arbetssökande, ensam och har en rad mer eller mindre självorsakade välfärdssjukdomar. Om det är Gulds vilja med mitt liv är frågan om jag vill följa den gudens vilja.

Nu säger jag inte att så är fallet men man kan ju undra varför Gud, om han/hon/den/det nu bryr sig, inte tydligare visat mig vägen och ingripit mera direkt… särskilt som jag mer än en gång bett om det!

Livet går dock vidare och jag är idag inte samma person jag var för tio år sedan. Jag kan inte förneka Guds existens men så fort människor sätter sig i positionen att försöka förmedla Guds vilja till människan går sanningen förlorad.

Vi är alla människor och som människa är ingen av oss fullkomlig. Den slutsats jag gjort är därför att om Gud vill mig något… så får han/hon/den/det själv uppenbara sig för mig… och tills detta sker så kommer jag hädanefter att följa min egen inre röst snarare än någon människas försök att genom yttre påverkan leda mig ”rätt”.

Jag är inte sänd av Gud eller perfekt… men jag är åtminstone ärlig nog att erkänna det =)

//CivXL

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: