Inkompetens, illvilja eller korruption?

06/10/2011

Ikväll är jag grymt frustrerad på gränsen till förbannad!

För en dryg vecka sedan hade projektgruppen jag är sysselsatt tillsammans med ett möte med en av de högsta cheferna inom Arbetsförmedlingen (AF) i västra Sverige. På mötet presenterade vi vår projektidé och hade även en del konkreta frågor som vi dessutom hade skickat till chefen i förväg.

Själva mötet gick bra och vi tycker att vi fick positiv respons. Det lät på chefen som om det inte fanns några egentliga hinder för att gå vidare med våra planer förutsatt att vi inte plockade ut några pengar ur projektet under tiden vi fortfarande var kvar inom Jobb och Utvecklingsgarantins tredje fas (Fas 3).

Personligen tyckte jag dock att han svävade lite på målet när vi pressade honom om några av detaljerna kring detta så nu i veckan mailade vi och bad få en kopia av de skriftliga svar han hade fått av sina jurister på några av de frågor vi ställt. Frågor som hade att göra med just detta att kunna gå vidare med vårt projekt.

Konkret handlar det om att skapa en juridisk person i form av en stiftelse för att på så sätt kunna börja teckna avtal och komma igång med byggandet av vår testplattform. Enligt de svar chefen gav oss på mötet skulle detta inte vara några problem så länge vi inte tog ut några pengar i form av t.ex. lön eller arvode från stiftelsen.

Idag strax efter lunch fick jag så ett mail från chefen med en kopia av de skriftliga svar han hade fått från juristerna på AF’s programenhet i Stockholm. Gissa om jag blev förvånad när jag läste vad juristen hade skrivit!!!

Visst, det finns inga hinder för oss att skapa en stiftelse och sitta som förvaltare för denna… så länge vi inte gör något arbete för stiftelsen! D.v.s. det spelar ingen roll om vi tar ut betalning eller ej, det är tiden som avsätts som bestämmer hur stort avdrag på vår ersättning vi måste deklarera. M.a.o om vi skulle lägga 50% av tiden till att jobba med projektet skulle vi enligt regelverket vara skyldiga att redovisa denna tid som arbetat tid… och därmed endast få ut 50% i ersättning. Eller som juristen skriver:

Det är tiden som avsätts för uppdraget som styr deltidsanvisningen och inte storleken på arvodet.

I klarhet innebär detta att det är omöjligt för oss att gå vidare med de planer vi hade att starta en stiftelse för att på så sätt kunna jobba vidare med projektet inom ramen för Fas 3. På en direkt fråga om detta svarade juristen följande:

Går det för några i Fas 3 att driva ett Projekt i form av en stiftelse och samtidigt vara kvar inom Fas 3?
Svar: Nej detta är väl inte möjligt

Det som gör mig frustrerad är att detta är precis den fråga vi ställde till chefen och han sa att det inte skulle vara några problem TROTS att han hade fått detta skriftliga svar från sina jurister!!!

Så frågan är nu om chefen i fråga är inkompetent, medvetet är ute efter att göra livet surt för oss eller än värre medvetet uppmanar oss att bryta mot reglerna för att kanske själv på sikt få ut något av det (korruption).

Hur som helst gör det att vi än en gång är tillbaka på ruta ett. Nu måste vi hitta en finansiär som är villig att bekosta hela utvecklingsfasen då vi, som vi ser det idag, inte har möjlighet att utföra detta arbete inom ramen för vår sysselsättning på MediaCopy. För trots att vi fått ett ok från ägarna av MediaCopy och nu även fått ett muntligt ok från chefen på AF så säger AF’s egna jurister att detta inte är tillåtet!

Snacka om att bli frustrerad!!!

//CivXL

PS. Har du 2’000’000 kr du vill investera i ett högriskprojekt?
Hör gärna av dig!

Annonser

Ny Vecka… igen

25/09/2011

Klockan tickar… dax att göra sig klar för natten. Och även om det är kul med en ”ny” TV (har spenderat eftermiddagen och kvällen till att titta på film och TV via en dator kopplad till en begagnad 42″ plasma TV jag fått av min syster och hennes sambo) så känns det ganska tomt och ensamt ikväll. En ny vecka i morgon igen… ännu en vecka full av smärta 😦

Denna vecka har jag i alla fall lite att se fram emot då projektgruppen jag är med i på Media Copy har ett spännande möte inbokat med Lennart Kurlberg på Arbetsförmedlingen (AF). För er som minns mina tidigare inlägg så är Lennart Kurlberg samordningsansvarig på AF för Fas 3 i Göteborgsregionen.

Projektgruppen jag är med i har ju fått mer eller mindre fria händer att söka hitta alternativa vägar till jobb. En idé vi arbetat med är något vi kallar Gothenburg4u, en virtuell mötesplats där du som användare är medkreatör. Konceptet är fortfarande bara i sin linda men visionen är klar. Vi vill bygga en mötesplats skapad av Göteborgare för Göteborg. Det är denna idé vi nu skall presentera för AF på tisdag.

Genom att integrera sociala medier och väva samman redaktionellt material med användargenererat innehåll vill vi skapa en portal eller plattform som fungerar som en möjliggörare för regional utveckling och integration. Vi tror att vi genom att locka till delaktighet även kan skapa förutsättningar för möten, möten som i sin tur ökar chanserna till utbyte av idéer och positiv samverkan. Frågan är nu om AF på något sätt kan hjälpa oss förverkliga denna vision och det är det mötet på tisdag handlar om. Så håll tummarna!

Igår hade jag trevligt besök av en god vän men ikväll känns det ganska ensamt och tomt. Hösten är på ingående och dagarna blir allt kortare. Faktum är att vi är på väg in i den tid av året när jag upplever livet som allra jobbigast. Min mor gick ju bort i sviterna efter cancer på juldagen 1999 och sedan dess är jul och nyår ett rent helvete… något jag helst av allt önskar jag kunde slippa undan helt och hållet. Men samtidigt är det just denna tid av året som jag som mest önskar närhet och värme… kanske inte så konstigt.

Jag önskar inte hitta någon flickvän, käresta eller fru… jag orkar inte med att ta ansvar för någon annan och behöver den trygghet och frihet det innebär att leva som singel. Det jag söker är snarare vänner som är villiga att ge mig det utrymme jag behöver… och något jag kallar en Bonusvän. I dagens stressade samhälle tycks detta dock vara en utopi, en ouppnåelig dröm.

När alla jagar perfektion och drömmen om evig lycka passar jag inte riktigt in i mönstret. Jag tycks snarare vara dömd att leva ensam… Hoppet är dock det sista som överger människan och än är jag inte redo att ge upp hoppet om att det en dag skall vända även för mig!

//CivXL


Deltidssjukskriven

11/08/2011

Här kommer en kort uppdatering av läget. Som de flesta av er redan vet så har jag haft problem med värk i framförallt händer, handleder, axlar och knän under drygt tre månader och som salt på såren har den senaste månaden även min mage börjat strula med blödande diarréer som resultat.

Efter ett fruktlöst samtal med min handläggare på Arbetsförmedlingen i måndags, nya blodprover som visar på B12-brist (blodbrist) och ytterligare en undersökning igår som även den lämnade fler frågor än svar beslutade läkaren till slut att sjukskriva mig på deltid under tiden hon är på semester, fram till den 18 september.

Trots risken för att Försäkringskassan (FK) inte godkänner sjukskrivningen anser läkaren nu att jag behöver gå ner i tid då min kropp uppenbarligen inte klarar av den belastning det innebär att vara sysselsatt på heltid. Så nu är det bara att hålla tummarna för att FK inte sätter sig på tvären och göra det bästa av tiden fram tills jag får träffa läkaren igen den 19 september.

Då gårdagens rektoskopi inte visade på några problem med ändtarmen skrev läkaren även en remiss till specialistläkare gällande en undersökning av tjocktarmen (koloskopi). Vidare har läkaren sedan tidigare satt upp mig på ett möte med en reumatolog senare i höst och jag har även fortsatt kontakt med Primärvårdsrehab i Majorna för behandling och rehabträning gällande händerna.

Trots att läkaren nu går på semester så innebär det inte att behandlingen tar en paus eller att jag för den delen kommer gå overksam. Jag kommer ju trots allt vara på Media Copy dagligen även om jag bara kommer vara där under fyra timmar. Jag kommer dock kunna låta kroppen vila en stund när jag kommer hem efter lunch så förhoppningsvis kommer detta göra att smärtan inte blir lika intensiv och inflammationen i lederna går tillbaka något.

Så nu blir det till att ta det lugnt fram till den 18 september och ge kroppen en bättre chans att återhämta sig. Förhoppningsvis kommer även min mage lugna ner sig nu när den värsta stressen över min situation börjat lägga sig.

Håll tummarna för att detta blir en positiv vändpunkt!

//CivXL


Career Days

20/05/2011

Idag har det varit fullt ös hela dagen på Scandinavium i Göteborg när Career Days besökte stan. Måste erkänna att jag inte hade särskilt höga förhoppningar på eventet men jag blev glatt överraskad. Det har varit en dag full av nya kontakter och positiv feedback. Hmm… de enda jag är missnöjd med är Arbetsförmedlingens (AF) monter, men jag misstänker att de främst var där för att lobba gent företagen… oss arbetssökande i fas 3 vill de ju inte veta av!

En stor anledning till min besvikelse gent AF är det faktum att Regeringen i veckan beslutade att det från och med nu är tillåtet för personer i Jobb och Utvecklingsgarantins tredje fas (JUG fas 3) att gå arbetsmarknads- utbildningar. Problemet är att när jag frågade AF’s representanter om vad som gäller så har de inte fått någon info än. Den bild de fått via media är dock att man mer eller mindre först måste ha ett anställningskontrakt klart innan det kan bli aktuellt med något utbildningsinsats från AF… låter som hönan och ägget åter igen!

För vilken arbetsgivare vill binda upp sig och vänta in en utbildning när den troligen kan få tag i ett antal alternativa kandidater som redan har efterfrågad kompetens… I mina ögon är detta med möjlighet till utbildning därför bara en väl genomtänkt skenmanöver. Helt verkningslös i realiteten!

Bortsett från AF’s monter så fanns det massor med utställare som gav positiv feedback på mina meriter och önskade vidare kontakt. Så nu har jag ett tiotal visitkort och kontakter att följa upp i veckan som kommer. Kanon!

Om ni läst mina tidigare inlägg så kanske ni minns att jag deltar i en projektgrupp på MediaCopy som bl.a. tittar på olika möjliga affärsidéer kopplade till webben. Som en kul grej ”pitchade” vi en av dessa idéer mot en panel i Venture Cup’s monter på mässan. Så gott som helt oförberedda fick vi 60 sekunder på oss att sälja in vår idé… personligen tycker jag vi lyckades väl och fick riktigt bra respons. 🙂

Idén vi pitchade är Gothenburg4u, en virtuell mötesplats där du som användare är medkreatör. Konceptet är fortfarande bara i sin linda men visionen är klar. Vi vill bygga en mötesplats skapad av Göteborgare för Göteborg. Genom att integrera sociala medier och väva samman redaktionellt material med användargenererat innehåll vill vi skapa en portal eller plattform som fungerar som en möjliggörare för regional utveckling och integration. Vi tror att vi genom att locka till delaktighet även kan skapa förutsättningar för möten, möten som i sin tur ökar chanserna till utbyte av idéer och positiv samverkan.

Är det något du saknar på de befintliga sidor som finns om Göteborg? Vi vill ha tips och feedback från dig! Gilla oss på facebook och hjälp oss bygga ett virtuellt Göteborg.

Som sagt… en intensiv men mycket positiv heldag!

//CivXL


Etthundrafemtonkommafyrakilo

06/05/2011

Sysselsättningen i fas 3 håller sakta men säkert på att ta livet av mig… hekto för hekto vittnar min viktökning om meningslösheten och det totala misslyckandet i regeringens arbetsmarknadspolitik.

När jag började min sysselsättning på MediaCopy i september 2010 vägde jag 105 kg … nu drygt sju månader senare väger jag 115,4 kg. Jag har m.a.o. gått upp drygt ett kilo i månaden sedan jag blev placerad i en sysselsättning som dränerar mig på all min energi och framtidstro.

Det faktum att jag går upp i vikt visar tydligt på att jag under rådande omständigheter ej orkar ta tag i de absolut viktigaste delarna av mitt liv: min hälsa och i förlängningen min ekonomi. Det hjälper inte att våra handledare på MediaCopy ger oss frihet att söka arbete och engagera oss i egna projekt när själva principen för hela bygget andas utanförskap och ändhållplats!

Jag behöver hjälp att än en gång vända trenden… jag behöver byta miljö och komma in i ett positivt sammanhang som stärker min självbild och mitt självförtroende… jag behöver ett jobb!!!

//CivXL

Ps. Om ni missade Uppdrag Granskning på SVT om fas 3. Se programmet!


Jobbjägaren

25/03/2011

Igår hade programmet Jobbjägaren premiär på Kanal 5 och inför programmet har det varit en hel del skriverier i pressen. I bland annat Aftonbladet talas det om Förnedrings-tv samtidigt som Göteborgs-Posten talar om Förljugen omsorg i tv-format. Själv har jag blandade känslor efter att ha sett programmet.

Visst är det sant att det bland arbetssökande finns de som av en eller annan anledning inte söker jobb så aktivt som de borde. Visst stämmer det att man för att överhuvud taget ha en chans att få tag i ett jobb måste våga tro på och kunna sälja sig själv. Men, och detta är oerhört viktigt, även om det stämmer att alla som lägger manken till (i teorin) kan få tag i ett jobb, så talar arbetslöshetsstatistiken sitt tydliga språk: ALLA kan inte ha jobb SAMTIDIGT!

Idag har vi ca 8% arbetslöshet i Sverige. Det vill säga 8% av befolkningen som står till arbetsmarknadens förfogande saknar idag arbete. Är detta verkligen bara de arbetslösas fel? …eller är det i verkligheten så att det inte finns jobb till alla som vill jobba? Här talar statistiken åter sitt tydliga språk för om det är fler sökande än det finns arbeten så är det alltid någon som hamnar utanför. Alla kan inte bli vinnare på en allt tuffare arbetsmarknad, och till syden och sist är det de svagaste som slås ut först.

Vad lär oss då ett program som Jobbjägaren? Om man ser bakom den stiliserade fasaden så framträder ett antal tydliga mönster. Dels så innebär det enkla faktum att TV närvarar att varje smart arbetsgivare ser chansen att få gratis reklam och goodwill genom att anställa en medverkande. Bara detta enkla faktum innebär en oerhörd fördel för den sökande.

I programmet igår hade det café deltagaren sökte arbete hos redan en annan sökande som var där och provjobbade när programmets deltagare ringde. Jag är ganska övertygad om att det faktum att TV var inblandat hade en stor inverkan i beslutet att överhuvud taget ge deltagaren en chans att få komma på intervju… sedan kan inte jag avgöra hur stor denna inverkan var men faktum kvarstår. Så fort media är involverat så söker berörda företag att maximera den goodwill och reklam det kan ge.

Ytterligare ett faktum som tydliggörs i programmet är det kraftiga behov av stöd som många arbetssökande är i behov av. Deltagaren i gårdagens program fick i programmet både ekonomisk rådgivning och kognitiv beteende terapi (KBT) samt en mycket omfattande steg för steg handledning genom hela processen. Något som en vanlig arbetssökande bara kan drömma om! I verkligheten så saknas oftast denna helhetssyn och det skall till oerhört speciella omständigheter för att få ett ens i närheten lika omfattande stöd… och även då är det snarare mer troligt att en person med såpass omfattande problem erbjuds en förtidspensionering då det anses mer kostnadseffektivt för samhället.

De Jobbcoacher som Arbetsförmedlingen (AF) erbjuder får ca 9’000kr per månad för varje deltagare och om jag inte minns fel så utgår detta stöd under max 3 månader. Detta innebär att en riktig jobbcoach i realiteten kan lägga max en till två dagar per deltagare och månad för att få ekonomi i verksamheten. I programmet igår mer eller mindre levde den coachen med familjen under minst en vecka. Kostnaden för dess insats måste vida överstigit vad en jobbcoach erhåller i AF’s regi. Detta faktum spär på den felaktiga bild av verkligheten som ges i programmet. En vanlig arbetssökande ska vara glad om de överhuvudtaget får något vettigt stöd från AF eller någon annan berörd myndighet. Sanningen är att man oftast är ganska ensam och utlämnad som arbetssökande!

Jag har som sagt blandade känslor efter att ha sett gårdagens premiär av Jobbjägaren. Å ena sidan är det bra att de arbetssökandes situation kommer i fokus och problematiken diskuteras men samtidigt finns en stor risk att programmet späder på den allmänna uppfattning som finns att de långtidsarbetslösa är slöa snyltare som inte vill jobba och göra rätt för sig.

Personligen vill jag inget hellre än att få tag i ett jobb jag klarar av och trivs med, men samtidigt inser jag att det för varje jobb jag söker på annons finns minst en sökande som är minst lika attraktiv för jobbet som jag är. Detta gör att det i slutändan ofta snarare handlar mer om kontakter, tajmning och tur än skicklighet vem som får jobbet. Att jag dessutom har en relativt komplex livssituation ökar inte direkt mina chanser… snarare tvärt om! Allt detta sammantaget gör att jag i min roll som jobbjägare snarare söker det arbete som inte är utannonserat. Troligen är det den bästa vägen för mig att gå för att få tag i ett jobb.

//CivXL


Terapeutisk ventilering

21/03/2011

Har  fått lite reaktioner på bloggen jag skrev igår så jag känner att jag behöver lägga ut texten om varför jag skriver som jag gör. Jag mår efter omständigheterna rätt ok, blir bara så frustrerad emellanåt och då blir bloggandet en typ av ”terapeutisk ventilering” där jag skriver av mig och på så sätt får utlopp för mina känslor.

Som ni vet som regelbundet återkommer till denna blogg så sitter jag fast i Arbetsförmedlingens (AF) Jobb och Utvecklingsgaranti (JUG) och har stått till arbetsmarknadens förfogande utan att ha lyckats få tag i ett varaktigt jobb såpass länge nu att jag hamnat i JUG tredje fas (Fas 3). Detta medför att jag numera på heltid är sysselsatt i en aktivitet ute på ett företag som heter MediaCopy. Jag får dock ingen riktig lön utan har samma ersättning som tidigare, dvs A-kassa (65% nivån).

Det faktum att jag nu ”jobbar” heltid men endast får ut 65% av min tidigare lön innebär i praktiken att jag går back så gott som varje månad och då jag inte har någon buffert att ta av så blir det till att kapa kostnader och låna pengar av närstående för att klara oförutsedda utgifter.

Att jag dessutom har dragit på mig en rad ”välfärdssjukdomar” gör inte saken lättare. För trots att samtliga kontakter jag har med sjukvården och AF påpekar att det bästa för mig vore om jag kunde få tag i ett riktigt jobb med en riktig lön… så kvarstår faktum att det primära för varje arbetsgivare är att minimera riskerna i samband med att ha anställda. Jag utgör därför de facto en allt för stor risk för att en seriös arbetsgivare ens skulle komma på tanken att välja mig i en öppen rekrytering.

Allt detta sammantaget gör att jag insett att den enda chansen för mig att kunna ta mig in på arbetsmarknaden igen är att, på något sätt, skapa min egen anställning för att på så sätt få en chans att visa vad jag går för och klarar av. Det är dock här frustrationen över den verklighet jag lever i gång på gång slår undan fötterna på mig.

Dels saknar jag de ekonomiska resurser som krävs för att överhuvud taget bilda ett AB och även om jag hade haft 50’000 att sätta in i ett bolag så har jag i Fas 3 inte ens rätt till starta eget stöd. Detta innebär att jag från dag ett skulle vara tvungen att kunna leva på min verksamhet. Något som är helt ohållbart!

Dels så är jag upplåst på heltid i en så gott som meningslös sysselsättning och även om jag fått möjlighet att göra en del förstudier inom ramen för detta så innebär det ständiga avvägningar och störmoment.  I praktiken måste jag lägga all energi jag har kvar på kvällar och helg för att förverkliga mina mål, något som än mer spär på känslan av  tillkortakommande och hopplöshet.

Den möjlighet som ändå öppnat sig är det jag bloggat om tidigare som kallas Egenanställning men för att komma till skott med detta måste jag först och främst få fram allt material som behövs och få alla papper i ordning så jag inte skjuter mig själv i foten eller än värre. Men, än en gång, som jag skrivit om ovan så är det därför grymt frustrerande att inte kunna fokusera på detta på heltid. Tillsammans med allt annat i mitt liv som jag måste jobba på så blir allt ofta helt enkelt bara för mycket på en gång.

Det är här mitt bloggande kommer in i bilden. Dels så funkar bloggen som en ventil där jag får skriva av mig min frustration. Dels funkar den som en dagbok där jag dokumenterar vad jag går igenom för att det förhoppningsvis, å ena sidan skall skapa en förståelse för vad det är jag går igenom och, å andra sidan kanske kan göra att andra i en liknande situation känner igen sig och blir inspirerade att kämpa vidare.

Faktum är att jag lever på gränsen till existensminimum, jag har en rad välfärdssjukdomar och ”problem” som tar oerhört mycket energi. Till detta kommer att jag upplever att jag sitter fast i en så gott som meningslös sysselsättning och regelverket jag tvingas leva inom sätter hela tiden käppar i hjulen.

I denna situation kämpar  jag vidare för att ta mig ur eländet och åter bli självförsörjande. Jag längtar till den dagen då jag åter kan leva på en riktig lön och bidra till samhället istället för att som nu leva på bidrag och nära anhörigas välvilja.

Jag mår som sagt rätt ok efter omständigheterna… men jag behöver denna blogg  för mitt välmående och min ”terapeutiska ventilering”…

//CivXL


%d bloggare gillar detta: