En Visionärs Budgetalternativ

20/09/2011

Ett Radikalt Annorlunda Samhällsbygge
Såhär i budgettider skulle jag vilja dela några tankar kring ämnet i stort. Som de flesta av er vet så är jag långtidsarbetslös, deltidssjukskriven och placerad i en samhällsnyttig sysselsättning inom ramen för Jobb och Utvecklingsgarantins tredje fas (Fas 3). Mina chanser att någonsin igen lyckas få tag i ett riktigt jobb är i det närmaste obefintlig inom ramen för nuvarande system på arbetsmarknaden. Jag är en politiskt och religiöst obunden debattör. Det är i ljuset av denna bakgrund som följande visionära samhällsvision skall ses.

Medborgarlön
Grunden för min vision är införandet av en medborgarlön som utgår till samtliga medborgare från den dagen de fyller 16 år och livet ut. Den exakta nivån på denna medborgarlön blir ett ämne för nationalekonomer att räkna fram men själva tanken är att nivån skall vara tillräckligt hög för att kunna leva på som ensamstående i en storstad. Målet med medborgarlönen är att kunna avskaffa pensioner, socialbidrag, studielån, sjukersättning etc. för att på så sätt spara in på både resurser och onödigt lidande.

Sex Timmars Arbetsdag
Normen för normalarbetstiden skall samtidigt sänkas till sex timmars arbetsdag för att på så sätt fördela de arbetstillfällen som finns inom landet bättre och samtidigt frigöra tid till familj och fritidsintressen. En sänkning av arbetstiden skulle dessutom ge friskare medarbetare som orkar arbeta mer fokuserat de timmar de är på jobbet. Eftersom hela lönesystemet måste göras om från grunden i samband med införandet av medborgarlön bör det finnas utrymme till att nå sex timmars arbetstid utan sänkt grundlön.

Lagstadgad Minimilön
Som grund för nivån på medborgarlönen skall finnas en lagstadgad minimilön. Denna skulle kunna vara baserad på en procentandel av Prisbasbeloppet. På så sätt skulle detta belopp automatiskt räknas upp i takt med inflationen och därmed hållas värdebeständigt över tid. För år 2012 är prisbasbeloppet satt till 44’000 kr.

Om vi skapar ett räkneexempel för att illustrera hur jag resonerar skulle relationen mellan en medborgarlön och lagstadgad minimilön kunna se ut på följande sätt:

Utgångspunkt: Aktuellt prisbasbelopp = 44’000 kr / månad.

Lagstadgad minimilön vid heltid: 40% av prisbasbeloppet = 17’600 kr / månad.

Medborgarlön: 80% av minimilönen = 14’080 kr / månad.

Detta skulle resultera i att en arbetare som jobbar heltid (30 tim/vecka) vid 30% schablonskatt skulle få ut minst 12’300 kr efter skatt.

En personen som går öppet arbetslös, studerar, är sjukskriven eller pensionär, och ej har annan kompletterande försäkring, skulle få en medborgarlön på 9’856 kr efter skatt, vid en schablonskatt på 30%.

Personer som går arbetslösa men som valt att delta i en samhällsnyttig arbetsmarknadsåtgärd skulle enligt min vision belönas med ytterligare 10% i ersättning. D.v.s:

Arbetssökande i samhällsnyttig åtgärd: 90% av minimilönen = 15840 kr / månad.

Vid 30 % schablonskatt skulle dessa individer få ut 11’088 kr / månad efter skatt.

Myndigheten för medborgarlön
En ny central myndighet skulle ersätta dagens hopkok av olika myndigheter som utgör grunden i dagens trygghetssystem. Målet är att varje individ endast skall behöva ha kontakt med en myndighet när det gäller ekonomisk ersättning oavsett om det gäller arbetslöshet, pension, sjukdom eller studier.

Förutom att förenkla handläggningen för individen skulle detta system även minimera risken för bidragsfusk samt frigöra stora administrativa resurser. De kostnadsbesparingar denna samordning ger skulle dessutom kunna ge utrymme för omfördelning av befintliga samhällsresurser och tydliggöra skillnaden mellan t.ex. ett ekonomiskt och socialt stöd.

Idag är risken stor att falla mellan stolarna och hamna utanför de ekonomiska trygghetssystemen. Genom att individen alltid är garanterad en medborgarlön undanröjer man många av de stressfaktorer och orosmoment som kommer av ekonomisk otrygghet. Samtidigt kan mer resurser läggas på att lösa individens underliggande problembild.

Avslutande kommentarer
Det är naturligtvis omöjligt att i ett enkelt blogginlägg få med alla aspekter av en såpass här omfattande och radikal samhällsvision. Målet har snarare varit att väcka tanken och visa på de möjligheter som finns om vi vågar lyfta blicken och se bortom dagens föråldrade trygghetssystem.

Jag är som sagt religiöst och politiskt obunden. Jag är varken höger eller vänster… jag är en pragmatisk människa som ser ett problem och söker hitta en kreativ lösning oberoende av ideologiska, politiska eller religiösa inlåsningar.

Det samhällsbygge vi har idag kommer inte att överleva den turbulens vi idag ser på arbetsmarknaden och inom det ekonomiska området. Visionen om en medborgarlön kan vara en pusselbit i det gigantiska pussel som måste till för att lösa de globala socioekonomiska utmaningar vi idag möter.

//CivXL

Läs mer om budgeten på GP, Aftonbladet och DN


Vårbudget

13/04/2011

Såg att Borg presenterat vårens budget och siktar på rekordlåg arbetslöshet. Funderar dock på hur han får det hela att gå ihop. Istället för att stimulera företag att anställa fler så slänger han pengar efter de som redan har jobb… borde man inte t.ex. minska arbetsgivaravgifterna istället så att företagen får råd att anställa fler? Eller ändra reglerna kring sjukförsäkringen så att fler företag vågar anställa fler?

Läste på GP att deras analytiker skriver att målet bygger på tre förutsättningar: ”att unga kommer ut i arbetslivet tidigare, att integrationen av nyanlända invandrare fungerar bättre och att de äldre jobbar kvar längre.” Och så tillägger hon en fjärde förutsättning: ”Samt att inte lönerna stiger för snabbt”.

Vi tar dom en och en…

1, Ungdomar – För att detta skall till krävs att fler får chansen att komma in i en organisation utan spetskompetens och år av arbetslivserfarenhet. I verkligheten är det ju precis tvärt om! Företagen kräver att du ska kunna allt från dag ett. När bemanningsföretagen dessutom övertagit det mesta av bemanning och rekryteringen så har kraven för att överhuvud taget få en chans att komma på intervju ökat dramatiskt. Idag kan du knappast stövla in på ett företag och tro att du ska ha chans att få en anställning där… (du som tror annat lever kvar i 50-tals nostalgi!)

2, Integration – Hmm… har vi gett upp hoppet om alla de invandrare och andra generationen invandrare som redan finns i vårt land? Den förda politiken leder snarare till ökade klyftor i samhället när de som redan har får mer och de som befinner sig utanför än mer stigmatiseras som snyltare som hellre röker och super än jobbar. Åter igen medför de ökande kraven på arbetsmarknaden att de som redan är utsatta får det ännu svårare att kunna göra rätt för sig.

3, Äldre jobbar längre – VA!?!?! Vi har 8% arbetslöshet… de äldre borde gå i pension tidigare för att på så sätt frigöra arbetstillfällen för de yngre… inte tvärt om! *suck* Om de äldre sitter kvar på sina positioner så hindrar det ju t.ex. nyutexaminerade från att få in foten på arbetsmarknaden.

4, Löner – Eftersom lönen till stor del är relaterad till efterfrågan och tillgång på arbetskraft så kommer klyftorna att öka även här. Tyvärr tror jag att det snarare är så att vi kommer att se kraftiga reallönesänkningar för en majoritet under det närmaste decenniet. Detta framförallt på grund av situationen i omvärlden men även regeringens vilja att stimulera arbetskraftsinvandring (billig arbetskraft).

Sammanfattningsvis så tycker jag det känns som om regeringen kört ner huvudet i sanden och kör på efter ett och samma mantra: allt är bra, dom som är arbetslösa är slöa och vill inte jobba, det finns jobb till alla… na na na…

Nää! Dax att vakna och se verkligheten!!!

//CivXL


Budgetunderskott

19/03/2011

Satt precis och såg över min budget för året… ingen munter läsning! När alla fast utgifter är betalda och 2000kr per månad avsatta till mat och andra hushållsprodukter kommer jag att gå back ca 2500kr i år.

Notera att jag då inte räknat in kostnader för mediciner, läkarbesök, klippning, kläder och nöjen… det finns helt enkelt ingen plats för sånt i budgeten utan dessa utgifter måste ingå i de 2000kr jag budgeterat för mat, och då går jag ändå back så gått som varje månad. Värt att veta i sammanhanget är att Socialstyrelsen i sina beräkningar gällande Livsmedel, Kläder/skor, Fritid och Hygien räknar 2800kr per månad  som minimum för en ensamstående där jag budgeterar 2000kr.

Så varför ansöker jag då inte om försörjningsstöd? Jo, dels har det att göra med skammen att inte kunna försörja sig… jag vill klara mig på egen hand! Men sedan har det även att göra med det faktum att jag till och från har sidoinkomster som är så gott som omöjliga att förutse, det är dessa som hittills hållit mig flytande… plus en far jag kunnat låna av när det krisat till sig.

Skulle jag trots allt ansöka om försörjningsstöd skulle jag ändå inte fått det eftersom jag har en tillräckligt hög inkomst som jag enligt normen skall klara mig på. Socialstyrelsens norm täcker nämligen inte kostnader för studielån, försäkringar och liknande… så jag får klara mig på mina ca 9000kr efter skatt och någon buffert för oförutsägbara utgifter existerar inte…

Hmm… blir inga nya kläder i år heller, och semester kan vi glömma!

//CivXL


%d bloggare gillar detta: