Tankar om fas 3

16/01/2011

Som deltagare inom fas 3 på MediaCopy har jag tillsammans med deltagare från andra anordnare i Göteborg blivit tillfrågad om att delta i ett möte med några chefer på Arbetsförmedlingen. Det huvudsakliga skälet till mötet är att cheferna vill höra hur vi som deltagare upplever vårt deltagande i en sysselsättning inom fas 3.

Inför detta möte har jag idag suttit och sammanställt mina tankar om fas 3  i ett dokument jag tänkt lämna över till cheferna på mötet. Eftersom jag inte har en aning om vad som kommer att hinna tas upp på mötet så kände jag att detta är det bästa sättet för mig att säkerställa att cheferna får med sig en komplett bild av mina tankar från mötet. Att sammanställa ett dokument har även hjälpt mig förbereda mig inför mötet genom att formulera och sammanställa mina egna tankar. Dokumentet i sin helhet finns publicerat nedan men om du hellre vill skriva ut det så finns en PDF fil att ladda ner via länken: Tankar om fas 3 (pdf)

//CivXL

 

Tankar om fas 3

Inledning

Det är av största vikt att detta dokument ses som en helhet. Detta för att lösryckta delar kan ge en grovt felaktig bild av mina tankar kring fas 3. Orsaken är att det finns vissa delar som är positiva med fas 3 men om man lyfter blicken och ser helheten så är hela fas 3 ett oerhört destruktivt och samhällsekonomiskt vansinnigt projekt.

Jag som nedtecknar dessa tankar är deltagare inom fas 3 på MediaCopy i Göteborg. Min bakgrund är inom data/IT och jag har även arbetat med marknadsföring och inom media. Jag har en Kandidatexamen i Sociologi med inriktning Socialpsykologi från Programmet för personal och arbetslivsfrågor vid Göteborgs Universitet. Jag är politiskt obunden och ej fackligt aktiv.

För och nackdelar med fas 3

Fördelen med fas 3 är att deltagarna ges möjlighet till en social gemenskap och får fasta rutiner i och med att man får en aktivitet man ska infinna sig på dagligen. Givetvis är detta positivt men frågan är hur utvecklande denna sociala gemenskap är och om det ökar deltagarnas chanser att hitta i ett riktigt jobb då samtliga individer är i samma situation. Upplägget kan lätt leda till att hela gruppen fastnar i en negativ spiral där man eldar på varandras negativa känslor och upplevelser. Låt mig förklara varför jag tror att detta oundvikligen kommer att ske:

Så som fas 3 är designat så skapar det ett utanförskap. Vi som hamnat i fas 3 ses av samhället som ”arbetsmarknadens B-lag”. Vi blir stigmatiserade som grupp genom att politiker och tjänstemän i media vill få oss att framstå som ståendes ”långt från arbetsmarknaden” utan större chans att någonsin hitta en riktig anställning. Ovilliga att arbeta och göra rätt för oss lever vi på ”bidrag” och är en börda för samhället. Men, en stor majoritet av de jag talat med inom fas 3 vill inget hellre än att få tag i ett riktigt jobb. Av olika anledningar har vi dock inte lyckats än och så som fas 3 är designat så motarbetar systemet varje initiativ från oss deltagare att få in en fot på arbetsmarknaden. Fas 3 riskerar därför bli en ofrivillig ”slutdestination”.

Inom fas 1 och fas 2 har vi som arbetssökande rätt till jobbcoach, praktikplats, utbildning och starta eget bidrag. Samtliga dessa möjligheter plockas bort i och med att man går in i fas 3. Detta är vansinne och späder på känslan av att vara övergiven av samhället, dumpad i en ofta meningslös ”sysselsättning”. Att anordnaren som tar emot en fas 3 deltagare dessutom får 225kr/dag medan deltagaren inte får ett öre extra späder på känslan av att sitta fast i ett modernt slaveri.

Som arbetssökande är du livegen Arbetsförmedlingen (AF) och har i princip inget att säga till om eller någon som helst chans att överklaga ett beslut. Personligen har jag vid flera tillfällen känt mig överkörd och omyndigförklarad av min handläggare på AF. Beslut har tagits över mitt huvud och när jag framfört önskemål har dessa ofta ignorerats. Redan 2007 när jag blev arbetslös efter mina studier sade jag ifrån om att jag behövde hjälp att hitta en praktikplats på en personalavdelning för att jag behövde arbetslivserfarenhet inom området personal. Vid upprepade tillfällen har jag om och om igen bett om hjälp med detta men istället blev jag hösten 2009, mot min vilja, intvingad på arbetsträning inom Samhall trots att jag inte hade någon egentlig arbetsnedsättning.

På Samhall satt jag och gjorde samma jobb som de med lön. Jag fick inte ett öre extra samtidigt som anordnaren fick drygt 240kr/dag. När mina dagar inom fas 2 var slut och jag hamnade i fas 3 hade jag dock turen att åtminstone själv få välja vilken anordnare jag skulle hamna hos och utifrån omständigheterna trivs jag rätt ok där jag är nu. Men, och detta är oerhört viktigt! Mina chanser att få tag i ett riktigt arbete med lön ökar inte för att jag sitter i en sysselsättning inom fas 3.

Enligt lagen ska en aktivitet inom fas 3 vara personligt anpassad för att så snart som möjligt leda till att individen kommer ut i en anställning. Sanningen är att fas 3 snarare minskar chansen för individer inom programmet att hitta jobb. Fas 3 i sig skapar inga nya jobb, tvärt om! Genom att individer sitter och utför uppgifter som annars inte skulle hinnas med inom ramen för verksamheten så erkänner samhället att det finns ett behov av att dessa uppgifter behöver utföras. Men istället för att satsa resurser på att en anställd ska utföra dessa uppgifter låter man en modern slav sitta och göra jobbet gratis samtidigt som anordnaren får 225kr/dag för besväret. Detta kan inte vara långsiktigt samhällsekonomiskt försvarbart eller ens lagligt om man ser till EU’s konkurrensregler eller FN’s förordningar om mänskliga rättigheter mm.

Personligen förstår jag inte hur de uppgifter jag utför på MediaCopy skulle göra mig mer attraktiv på arbetsmarknaden. Jag har investerat 250’000kr och tre år av mitt liv i en utbildning men saknar arbetslivserfarenhet inom området personal för att vara attraktiv på arbetsmarknaden. På MediaCopy sitter jag och digitaliserar gamla fotografier… Hur i h’vete ökar det mina chanser att hitta ett jobb???

Det samma gäller mina kunskaper inom data/IT, media och marknadsföring. Jag är högutbildad och har gedigen arbetslivserfarenhet inom flera olika yrkesområden men saknar aktuell spetskompetens. Vad jag behöver är att få in en fot i verkligheten, inte sitta på ett ”vuxendagis” och skanna bilder för ett statligt museum. Visst, verksamheten är säkert kortsiktigt ”samhällsnyttig” men den ökar inte mina chanser att hitta ett riktigt arbete!

Avslutande sammanfattning

Jag är väl medveten om att jag som individ genom åren gjort val och att dessa val i mångt och mycket är orsaken till att jag är där jag är idag. Hade jag agerat annorlunda för 25 år sedan så hade jag troligtvis inte suttit i fas 3 idag. Men samtidigt är jag ett offer för ett system som inte fungerar då mina handläggare på AF inte skött sitt jobb korrekt. Om min handläggare hade lyssnat och hjälpt mig få in en fot på en personalavdelning hösten 2007, eller om handläggaren våren 2009 hållit vad den lovat och inte sex månader senare i panik tvingat in mig på Samhall, då hade jag med största sannolikhet inte suttit i fas 3 idag.

Hela fas 3 är i grunden ett destruktivt, misslyckat, samhällsexperiment. Det tvingar ut oss deltagare i ett modernt slaveri, i lagens gråzon. Vi har en rad skyldigheter men i princip inga rättigheter. Vi blir stigmatiserade i media och anklagade för att vara parasiter på samhället då vi lever på ”bidrag”. Vi anses vara lata och inte vilja jobba vilket gör att vi får ännu svårare att hitta en arbetsgivare som vågar satsa på oss. Fas 3 skapar inga nya jobb och regelverket minskar dessutom våra chanser till jobb genom att vi inte längre har rätt till jobbcoach, praktikplats, utbildning och starta eget bidrag. Fas 3 i sig utgör dessutom en snedvridning av konkurrensen eftersom deltagare gratis utför samhällsnyttiga uppgifter som en anställd borde utföra.

Som deltagare i fas 3 är det oerhört lätt att fastna i en negativ spiral där den gnista många fortfarande har när de går in i fas 3 snart slocknar. Kvar blir känslan av tomhet, att vara värdelös och till och med en börda för samhället.

Jag har 25 år kvar till pension! Det är samhällsekonomiskt vansinne att ha mig fast i bidragsberoende resten av mitt arbetsföra liv…

Reinfeldt! Jag behöver ett jobb, inte mer motivation att vilja jobba!!!

Göteborg 2011-01-16

Tommy Jununger


Nytt år igen

31/12/2010

Då sitter vi här igen, ett nytt år är till ända och man är ett år äldre. Dax att summera, lämna det som varit och försöka se framåt. Här kommer lite tanker om det som varit, är och förhoppningsvis kommer.

Att summera ett år
För ett år sedan var mitt liv kaos, jag mådde pyton och orkade knappt ta mig ur sängen på morgnarna.  Mot min vilja hade jag blivit placerad i arbetsträning inom Samhall och satt på LoveFilms lager dagarna i ända och packade DVD-filmer. Kände mig helt överkörd av min handläggare på arbetsförmedlingen, omyndigförklarad och helt värdelös i samhällets ögon.

Det var som värst innan jag hade två veckors ledigt i juni. Då räckte det med små skitsaker för att jag skulle hamna i obalans, bryta ihop och falla i ohämmad gråt. Vid flera tillfällen var det så illa att jag gick hem ifrån ”jobbet” för jag inte orkade. Andra dagar tog jag ledigt med kort varsel mitt i veckan för jag helt enkelt inte orkade ta mig hemifrån och behövde få sova.

Två veckor ledigt i juni blev vändpunkten. Då fick jag äntligen tid att komma ikapp mig själv och åter börja pussla ihop livet. Insikten om varför jag mådde så dåligt började växa fram. Insikten om att min kropp sa ifrån för att jag inte lyssnade på dess signaler. Insikten om att jag har en nedsatt fysisk arbetsförmåga kopplad till stress och fysisk ohälsa. Jag försökte leva som en fullt frisk 20 åring… ohållbart!

Som tur är var mina sista månader på LoveFilm ganska lugna eftersom det var sommar och lite att göra. Detta gjorde att jag ganska ofta kunde gå någon/några timmar tidigare. Tillsammans med att jag styrde upp min tid och drog ner på aktiviteter utanför ”jobbet” gjorde det att jag mådde rätt ok när jag lämnade Samhall i september. Bara att slippa eländet gjorde även det nog sitt. 🙂

I mitten av september gick jag in i fas 3 inom arbetsförmedlingens Jobb och Utvecklingsgaranti. Rent konkret innebar detta att jag gick från LoveFilm till ett företag som heter MediaCopy. Till MediaCopy sökte jag självmant och jag måste säga att jag verkligen trivs där än idag. Ända nackdelen är ju att det inte är ett riktigt jobb med en riktig lön, utan bara ännu en tillfällig lösning där jag går på bidrag.

På MediaCopy har jag hittills varit sysselsatt med att digitalisera gamla fotografier från framförallt Världskulturmuseet. Hur detta är tänkt att göra mig mer attraktiv på arbetsmarknaden är dock ett stort frågetecken och jag tror knappast det ökar mina chanser att få jobb. Men det är ju sysselsättning och då jag kan jobba på i min egen takt och jag trivs så mår jag oerhört mycket bättre idag än vad jag gjorde för ett år sedan.

Året som just passerat har som ni säkert förstår varit oerhört omtumlande men förhoppningsvis har jag lärt mig mer om hur jag fungerar, lärt mig lyssna på min kropp och lärt mig sätta gränser som gör att jag kan fungera i vardagen.

Jag är stresskänslig och jag behöver mer tid för återhämtning än en fullt frisk person. Detta gör att att jag måste vårda den tid jag har och väl välja var jag lägger min energi för att inte gå in i väggen och åter hamna i utmattningsdepressioner.

Att se framåt
Om inget oförutsett inträffar (som att jag skulle få tag i ett riktigt jobb) kommer jag vara kvar på MediaCopy fram till åtminstone hösten 2012. Min förhoppning är att inte bli kvar ända tills dess men om man är realist så inser nog de flesta att mina chanser att hitta ett jobb inte ökar genom att digitalisera 100 år gamla fotografier.

Nu är det dock så att vi är en grupp på MediaCopy som fått ett pilotprojekt godkänt inom ramen för vår sysselsättning i fas 3 på MediaCopy. Till en början löper detta projekt fram till sommaren men det finns möjlighet att få mer tid om så behövs och projektets deltagare fortfarande utvecklas. Själva tanken med projektet är att vi får avsätta tid för personlig utveckling genom självstudier. Målet är att aktualisera och utveckla vår kompetens inom data/IT och därmed öka våra chanser att hitta jobb alternativt starta eget.

Projektet kallar vi Projekt E-handel och tanken är att vi ska fördjupa våra kunskaper inom området marknadsföring och försäljning på Internet. För mig personligen innebär detta att jag fått 6 månader där jag på heltid kan aktualisera och fördjupa mina kunskaper i olika publiceringssystem (CMS), E-handelsplattformar och tekniker för webbprogrammering. Tillsammans med de övriga i projektgruppen kommer jag även lära mig mer om att arbeta fram en affärsplan, marknadsföring på Internet och regelverket kring att starta eget företag.

Vi kommer fortfarande vara sysselsatta inom fas 3 heltid på MediaCopy, men istället för att digitalisera fotografier kommer vi att ”arbeta” heltid inom projektet.

Personligen ser jag detta som en enorm möjlighet att få en chans att gå på djupet och lära mig åtminstone ett par olika publiceringsverktyg riktigt bra. Vem vet, har jag tur kanske det leder till ett jobb på sikt… eller att jag hittar tillräckligt med kunder för att våga ta steget och starta eget. Idealt hade jag velat vara anställd på 50-75% och sedan ha ett litet bolag som hobby vid sidan om, men den drömmen är jag nog inte ensam om. 🙂

Ett Nytt År
Ännu ett år är till ända och personligen är jag oerhört glad att detta året äntligen är över. Även om jag fortfarande är arbetssökande och har mina begränsningar så är utsikterna för att det nya året ska bli ett bra år mycket goda. Nu gäller det bara att ta vara på tillfället jag fått och fortsätta utvecklas som människa. Som Therese brukar säga: Våga, Vårda, Vinn!

Gott Nytt År!

//CivXL


%d bloggare gillar detta: