Tankar om fas 3

16/01/2011

Som deltagare inom fas 3 på MediaCopy har jag tillsammans med deltagare från andra anordnare i Göteborg blivit tillfrågad om att delta i ett möte med några chefer på Arbetsförmedlingen. Det huvudsakliga skälet till mötet är att cheferna vill höra hur vi som deltagare upplever vårt deltagande i en sysselsättning inom fas 3.

Inför detta möte har jag idag suttit och sammanställt mina tankar om fas 3  i ett dokument jag tänkt lämna över till cheferna på mötet. Eftersom jag inte har en aning om vad som kommer att hinna tas upp på mötet så kände jag att detta är det bästa sättet för mig att säkerställa att cheferna får med sig en komplett bild av mina tankar från mötet. Att sammanställa ett dokument har även hjälpt mig förbereda mig inför mötet genom att formulera och sammanställa mina egna tankar. Dokumentet i sin helhet finns publicerat nedan men om du hellre vill skriva ut det så finns en PDF fil att ladda ner via länken: Tankar om fas 3 (pdf)

//CivXL

 

Tankar om fas 3

Inledning

Det är av största vikt att detta dokument ses som en helhet. Detta för att lösryckta delar kan ge en grovt felaktig bild av mina tankar kring fas 3. Orsaken är att det finns vissa delar som är positiva med fas 3 men om man lyfter blicken och ser helheten så är hela fas 3 ett oerhört destruktivt och samhällsekonomiskt vansinnigt projekt.

Jag som nedtecknar dessa tankar är deltagare inom fas 3 på MediaCopy i Göteborg. Min bakgrund är inom data/IT och jag har även arbetat med marknadsföring och inom media. Jag har en Kandidatexamen i Sociologi med inriktning Socialpsykologi från Programmet för personal och arbetslivsfrågor vid Göteborgs Universitet. Jag är politiskt obunden och ej fackligt aktiv.

För och nackdelar med fas 3

Fördelen med fas 3 är att deltagarna ges möjlighet till en social gemenskap och får fasta rutiner i och med att man får en aktivitet man ska infinna sig på dagligen. Givetvis är detta positivt men frågan är hur utvecklande denna sociala gemenskap är och om det ökar deltagarnas chanser att hitta i ett riktigt jobb då samtliga individer är i samma situation. Upplägget kan lätt leda till att hela gruppen fastnar i en negativ spiral där man eldar på varandras negativa känslor och upplevelser. Låt mig förklara varför jag tror att detta oundvikligen kommer att ske:

Så som fas 3 är designat så skapar det ett utanförskap. Vi som hamnat i fas 3 ses av samhället som ”arbetsmarknadens B-lag”. Vi blir stigmatiserade som grupp genom att politiker och tjänstemän i media vill få oss att framstå som ståendes ”långt från arbetsmarknaden” utan större chans att någonsin hitta en riktig anställning. Ovilliga att arbeta och göra rätt för oss lever vi på ”bidrag” och är en börda för samhället. Men, en stor majoritet av de jag talat med inom fas 3 vill inget hellre än att få tag i ett riktigt jobb. Av olika anledningar har vi dock inte lyckats än och så som fas 3 är designat så motarbetar systemet varje initiativ från oss deltagare att få in en fot på arbetsmarknaden. Fas 3 riskerar därför bli en ofrivillig ”slutdestination”.

Inom fas 1 och fas 2 har vi som arbetssökande rätt till jobbcoach, praktikplats, utbildning och starta eget bidrag. Samtliga dessa möjligheter plockas bort i och med att man går in i fas 3. Detta är vansinne och späder på känslan av att vara övergiven av samhället, dumpad i en ofta meningslös ”sysselsättning”. Att anordnaren som tar emot en fas 3 deltagare dessutom får 225kr/dag medan deltagaren inte får ett öre extra späder på känslan av att sitta fast i ett modernt slaveri.

Som arbetssökande är du livegen Arbetsförmedlingen (AF) och har i princip inget att säga till om eller någon som helst chans att överklaga ett beslut. Personligen har jag vid flera tillfällen känt mig överkörd och omyndigförklarad av min handläggare på AF. Beslut har tagits över mitt huvud och när jag framfört önskemål har dessa ofta ignorerats. Redan 2007 när jag blev arbetslös efter mina studier sade jag ifrån om att jag behövde hjälp att hitta en praktikplats på en personalavdelning för att jag behövde arbetslivserfarenhet inom området personal. Vid upprepade tillfällen har jag om och om igen bett om hjälp med detta men istället blev jag hösten 2009, mot min vilja, intvingad på arbetsträning inom Samhall trots att jag inte hade någon egentlig arbetsnedsättning.

På Samhall satt jag och gjorde samma jobb som de med lön. Jag fick inte ett öre extra samtidigt som anordnaren fick drygt 240kr/dag. När mina dagar inom fas 2 var slut och jag hamnade i fas 3 hade jag dock turen att åtminstone själv få välja vilken anordnare jag skulle hamna hos och utifrån omständigheterna trivs jag rätt ok där jag är nu. Men, och detta är oerhört viktigt! Mina chanser att få tag i ett riktigt arbete med lön ökar inte för att jag sitter i en sysselsättning inom fas 3.

Enligt lagen ska en aktivitet inom fas 3 vara personligt anpassad för att så snart som möjligt leda till att individen kommer ut i en anställning. Sanningen är att fas 3 snarare minskar chansen för individer inom programmet att hitta jobb. Fas 3 i sig skapar inga nya jobb, tvärt om! Genom att individer sitter och utför uppgifter som annars inte skulle hinnas med inom ramen för verksamheten så erkänner samhället att det finns ett behov av att dessa uppgifter behöver utföras. Men istället för att satsa resurser på att en anställd ska utföra dessa uppgifter låter man en modern slav sitta och göra jobbet gratis samtidigt som anordnaren får 225kr/dag för besväret. Detta kan inte vara långsiktigt samhällsekonomiskt försvarbart eller ens lagligt om man ser till EU’s konkurrensregler eller FN’s förordningar om mänskliga rättigheter mm.

Personligen förstår jag inte hur de uppgifter jag utför på MediaCopy skulle göra mig mer attraktiv på arbetsmarknaden. Jag har investerat 250’000kr och tre år av mitt liv i en utbildning men saknar arbetslivserfarenhet inom området personal för att vara attraktiv på arbetsmarknaden. På MediaCopy sitter jag och digitaliserar gamla fotografier… Hur i h’vete ökar det mina chanser att hitta ett jobb???

Det samma gäller mina kunskaper inom data/IT, media och marknadsföring. Jag är högutbildad och har gedigen arbetslivserfarenhet inom flera olika yrkesområden men saknar aktuell spetskompetens. Vad jag behöver är att få in en fot i verkligheten, inte sitta på ett ”vuxendagis” och skanna bilder för ett statligt museum. Visst, verksamheten är säkert kortsiktigt ”samhällsnyttig” men den ökar inte mina chanser att hitta ett riktigt arbete!

Avslutande sammanfattning

Jag är väl medveten om att jag som individ genom åren gjort val och att dessa val i mångt och mycket är orsaken till att jag är där jag är idag. Hade jag agerat annorlunda för 25 år sedan så hade jag troligtvis inte suttit i fas 3 idag. Men samtidigt är jag ett offer för ett system som inte fungerar då mina handläggare på AF inte skött sitt jobb korrekt. Om min handläggare hade lyssnat och hjälpt mig få in en fot på en personalavdelning hösten 2007, eller om handläggaren våren 2009 hållit vad den lovat och inte sex månader senare i panik tvingat in mig på Samhall, då hade jag med största sannolikhet inte suttit i fas 3 idag.

Hela fas 3 är i grunden ett destruktivt, misslyckat, samhällsexperiment. Det tvingar ut oss deltagare i ett modernt slaveri, i lagens gråzon. Vi har en rad skyldigheter men i princip inga rättigheter. Vi blir stigmatiserade i media och anklagade för att vara parasiter på samhället då vi lever på ”bidrag”. Vi anses vara lata och inte vilja jobba vilket gör att vi får ännu svårare att hitta en arbetsgivare som vågar satsa på oss. Fas 3 skapar inga nya jobb och regelverket minskar dessutom våra chanser till jobb genom att vi inte längre har rätt till jobbcoach, praktikplats, utbildning och starta eget bidrag. Fas 3 i sig utgör dessutom en snedvridning av konkurrensen eftersom deltagare gratis utför samhällsnyttiga uppgifter som en anställd borde utföra.

Som deltagare i fas 3 är det oerhört lätt att fastna i en negativ spiral där den gnista många fortfarande har när de går in i fas 3 snart slocknar. Kvar blir känslan av tomhet, att vara värdelös och till och med en börda för samhället.

Jag har 25 år kvar till pension! Det är samhällsekonomiskt vansinne att ha mig fast i bidragsberoende resten av mitt arbetsföra liv…

Reinfeldt! Jag behöver ett jobb, inte mer motivation att vilja jobba!!!

Göteborg 2011-01-16

Tommy Jununger


Tankar i julnatten

25/12/2010

Klockan tickar på och snart är ännu en julafton förbi. För mig har dagen dock varit som i princip vilken annan ledig dag som helst. Det blev en sväng ut för att handla lite och sedan har jag pysslat med mina hobbys resten av dagen; Recenserat lite kort för CivXL.net samt redigerat och tittat på några program jag spelat in från TV. Men det är ju trots allt julafton så lite har ju tankarna uppehållit sig kring detta fenomen.

I år bestämde jag mig ganska tidigt för att inte fira jul. Det finns flera anledningar varför men det har jag ju redan berört i tidigare bloggar så det ska jag inte gå in närmare på nu. Istället har jag tänkt dela några tankar kring det här med traditioner och vårt samhälles utveckling i allmänhet.

Wikipedia finns en enkel definition av vad som utgör ett Samhälle:

Samhälle (sociologi), grupp av individer som lever förenade av ett nätverk av sociala relationer, och som är mer eller mindre avskilt från andra samhällen.

Ett samhälle är m.a.o. uppbyggt av sociala relationer. Det är även avgränsat mot omvärlden genom att vara avskilt från andra samhällen (eller andra nätverk av sociala relationer). Vad är då sociala relationer?

En social relation… …är inom samhällsvetenskap och beteendevetenskap det utbyte som finns mellan två eller flera parter, eller mellan grupper av personer.

En social relation är m.a.o ett utbyte mellan två eller fler individer.

Detta innebär att ett samhälles grundpelare utgörs av utbytet mellan individer och grupper av individer. Om inte detta utbyte är balanserat och fungerar så riskerar samhället att brytas sönder och kollapsa.

Våra traditioner är ett bra exempel på utbyten som sker mellan grupper av individer och som även avgränsar mot de som inte deltar i eller delar de grundläggande normer som finns kopplade till aktuell tradition. Bryter man mot traditionen, bryter man mot normen och ses som ett hot mot samhället eftersom man inte deltar i det utbyte som utgör själva grunden för den sociala gemenskapen. Det är även denna princip som våra lagar bygger på. Lagen utgör övergripande spelregler för utbytet och definierar vad som är accepterat och tillåtet i samhället.

Nu kanske det inte är något stort samhällsproblem att jag som individ väljer att avstå från traditionen att fira jul. Det stora problemet i dagens samhälle är snarare att hela grunden för utbytet mellan individer är hotat av yttre påverkan från globala aktörer som mer eller mindre medvetet skapar obalans i systemet.

Grunden för vårt samhälle är som sagt sociala relationer, det utbyte som sker mellan individer och grupper av individer. Om detta utbyte sker osolidariskt, för egen vinning, uppstår lätt en obalans i utbytet. Om den ena individen står i beroendeställning till den andra ökar risken för obalans ytterligare.  Om den ena parten dessutom väljer att inte följa de normer för utbytet som man kommit överens om är relationen med all säkerhet dömd att misslyckas, brytas sönder och kollapsa.

Låt mig kort ta några konkreta exempel där det är uppenbart att utbytet inte fungerar i samhället idag: Nio av tio bussar underkända, Chef får gå efter muthärva och nu senast Falsk bomb stoppade tunnelbanan. Avtalad servicenivå följs inte vilket medför att livsfarliga bussar och andra fordon rullar på våra vägar. Personer på ledande befattningar sätter sin egen vinning framför samhällets bästa. Utanförskap och desperation skapar grund för anarki och destruktivt beteende där respekten för både liv och egendom ignoreras.

Enligt den kristna traditionen firas julen till minne av Jesu födelse. Konungarnas konung kom till världen i ett stall. Född in i en enkel familj med knappa resurser. I ett samhälle ockuperat av dåtidens enda stormakt tvingades han i landsflykt och kunde inte återvända förrän regenten som ville ta hans liv själv dött. Men hur många i Sverige idag känner ens till dessa traditioner?

Hur många känner till Jesu ord om solidaritet och osjälviskhet? Hur många bryr sig om att ens försöka efterleva dessa? Att sätta andra före sig själv, att ge utan tanke på egen vinning, att följa den gyllene regeln. Idag gäller snarare det motsatta; Att själv är bäste dräng, att göra egen karriär även om det sker på andras bekostnad. Finns det överhuvud taget någon idag som förstår och följer den gyllene regeln?

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. (Matt 7:12-14)

Ingen gillar att bli lurad… ändå far de flesta med osanning för att rädda sitt eget skin. Alla vill ha… men få är villiga sänka sin levnadsstandard för att andra ska få det bättre. Det är lätt att ge av sitt överflöd… men om sanningen ska fram vill man nog helst behålla allt för sig själv! Ändå säger många att det är saligare att ge än att få…

Till syden och sist är högtider likt Jul och Påsk ganska meningslösa om inte det dessa högtider står som symbol för får genomsyra våra liv i vardagen året om. Visst är det lätt att vara generös med julklappar till de närmaste när man vet att man själv får klappar tillbaka. Och visst kan man skänka en slant till välgörenhet för att stilla sitt samvete. Men det samhället behöver för att återfå balansen och undvika kollaps är radikala förändringar i de mönster som genomsyrar utbytet i de sociala relationer som utgör grunden för vårt samhälle.

Här är jag dock en stor pessimist och har i princip tappat tron på samhällets överlevnad. Jag har en fortsatt tro på gud, men har helt tappat tron på organiserad religion i alla dess former. Så länge människan sätter sig själv i centrum och gör sig till guds ställföreträdare på jorden kommer spänningarna i samhället öka och i takt med att det globala ekonomiska experimentet växer rycker katastrofen allt närmare.

Nu har julafton blivit juldag och det är hög tid för mig att avsluta detta långa blogginlägg. Jag vill göra det med att skicka med en låt som tankeställare. Satt torsdags kväll och gick igenom gamla jullåtar från tiden när jag sände närradio i Göteborg. Hittade en låt från 1993 av gruppen 4Him som än idag väcker en hel del funderingar.

Mark Harris är en av medlemmarna i gruppen 4Him som gjorde låten 1993.

Med detta önskar jag er alla en god fortsättning,

//CivXL


%d bloggare gillar detta: